Tomheten efter Anna Lindh

Anna Lindh hade en lång politisk insats bakom sig, ändå stod hon bara på tröskeln till den riktigt stora uppgiften att leda Sverige i den nya värld där det europeiska enhetsarbetet är en pol och hotet från en gränslös terrorism en annan. (...)

Men hon fick aldrig möjligheten att visa hela sin potential, att ge svensk politik den nytändning som den behöver efter åren av budgetsanering och tvekan inför Europasamarbetet.

När vi konstaterar detta bubblar ilskan fram. Redan första timmen efter attacken på NK ställdes frågorna: Hur kunde det hända? Hade inte utrikesministern, den mest profilerade personen under folkomröstningskampanjen, något livvaktsskydd?

Nej, det hade hon inte. Förklaringarna tycks lika grumliga som omöjliga. Ingen hotbild, säger Säpo. Och svenska politiker vill verka i ett öppet samhälle. Livvaktsskydd är också mycket betungande för den skyddade ska vi förstå.

Sverige har lidit en svår förlust. Den mest lysande politikern i sin generation har rönt samma öde som Olof Palme.

Dagens Nyheter
Leder

Man hörde ropen på utredningar redan i de första svaren. Och det är förvisso något Sverige är bra på, men är det något vi är dåliga på så är det att ta rättelse. Under loppet av två decennier mördas två av landets mest framstående politiker därför att de saknar skydd på allmänna platser. Och detta i ett av världens mest konfliktfria länder. Det är ofattbart både för oss själva och än mer för omvärlden. (...)

Vi ska vara rädda om orden. Så lyder ett ofta brukat citat av Olof Palme. Det rymmer en djup sanning. Vårt språk är rikt, saker kan uttryckas på många olika sätt. De starka och hårda orden ska sparas, i vardagen klarar vi oss bra med medelstarka.

De räcker också bra när vi ska ta politisk ställning. En stor uppslutning vid valet på söndag och ett genomtänkt ställingstagande då är ett gott sätt att fullfölja Anna Lindhs insatser för den politiska demokratin.